Powered By Blogger

måndag 10 januari 2011

Digitala klyftor.

 Slöseri, i vårt lilla land där verkligen alla behövs ges inte elever samma möjligheter att utveckla sin digitala förmåga. Man verkar vara överens om att denna kunskap är en viktig faktor för att kunna delta i ett demokratiskt samhälle.
 Ändå skiljer sig olika skolors utrustning, användande och kunnande markant. Jag vet av egen erfarenhet. 
På de skolor som mina barn gick på hade de flesta föräldrar högskoleutbildning och då för cirka åtta år sedan, hade dessa skolor bättre utrustning och använde mera it i skolarbetet än vad vi gör på den skola i Haninge som jag arbetar på idag. Där jag jobbar ligger vi alltså ca åtta år efter! Där, där det det skulle behövas som mest. 
 Vilka är det vi exkluderar? Vi fick idag höra att särskilt för flickor verkar skolan vara viktig för att våga ta för sig av tekniken, men även ungdomar som inte får med sig it-tekniken hemifrån är drabbade. Detta trots att vi vet att det verkar finnas en särskild lockelse att använda och lära sig genom att jobba med film och andra medier, alltså en möjlighet att fånga upp "dropouts". 
Vad har vi för skolsystem som accepterar dessa orättvisor. Kanske vore det bättre om man följde Norges exempel och var tydligare och skrev in digitalt kunnande i skolplanen mera specifikt.