Vad bilder gör med oss

 I sann stalinistisk anda ändrade en egyptisk tidning häromdagen på bilden från ett möte lett av Obama, där deras president som gick sist bland de prominenta ledarna på fotot, istället placerades först. När de ertappades (jag tror det var av en uppmärksam bloggare!) menade man bara att detta var en mera sann bild. Så skulle det kanske kunna vara? Eller årets valkampanj där partiledarna var sååå retucherade att stadiga Maud Olofsson plödsligt såg lång och slank ut.
 Bilder kan förleda oss men också hög grad strukturera vår tillvaro och hjälpa oss att lättare förstå och minnas. Det visuella passar våra hjärnor och gör språket mer levande. Bilderna inne i oss är inte alltid våra egna utan det seglar även runt en massa gemensamma bilder som ibland griper in och lägger sig framför våra mer privata. Som jag som varit i Paris några gånger men ändå inte lyckas se Eiffeltornet i verkligheten. Trots det poppar bilden av Eiffeltornet upp direkt vid första tanken på Paris inte mina egna erfarna bilder.
Skolchefen i Haninge kommun, där jag jobbar, menar man att det enbart beror på lärarna att våra betygsresultat ligger bland de lägsta i landet. Att eleverna har med sig olika verktyg, språk och bilder att hänga upp sina studier på förringas. Att de i Dandeyd eller om det var Täby har de högsta betygen beror inte på föräldrarnas bildning utan på lärarna.
 Det får mina hörntänder att växa och det mullrar dovt i mig.
Enligt Anne Bamford är en" Wow faktor "för goda resultat i alla ämnen i skolan bl.a de estetiska verksamheterna. Så jag håller inte med Thomas Koppfeldt att det produceras för mycket bilder i skolan och pratas för lite. Det borde produceras mycket mera och i flera ämnen. Jag tror att den egna bildproductionen är viktigt i sig. Att se sina alster tillsammans med andra har ett eget värde "Mina bilder syns alltså finns jag"men är även ett sätt för skolan att visa upp sig.
Prata bilder är också bra men hur ska man hinna allt. Fram för mera tid till bilden i skolan!

Verktygen

Jag förundras över människors tålamod att erövra olika verktygs möjligheter. Trots att det ofta tar lång tid och inte alltid känns meningsfullt från början kämpar man på. Det måste betyda att vi intuitivt känner på oss att verktygen, de är viktiga för oss. Som jag denna morgon som är kass på datorer, ovan att skriva, istället för att skriva, har ägnat morgonen åt att försöka få tillbaka "fönstret" där man skriver in adressen......jaa den var bara borta? För att sedan, när jag löst det första problemet, fastnade i att försöka öppna en bilaga i ett mail. Så simpelt och trivialt men det senare misslyckades ändå!

Med artefakterna bygger vi oss själva och världen. Historien och kulturen nästlar sig in i våra tankar. Och vi nästlar oss in i kulturen och historien, omformar den och våra verktyg så att de bättre passar in i det ständigt föränderliga pulserande livet och jaget.
 Även djur använder verktyg. Såg på TV hur någon slags apa höll på i sex år för att lära sig hur man knäcker en nöt( det tålamodet knäcker jag inte). Hoppas den var god.
Men tvärtemot vad Leif Strandberg påstår så överför även en del djur kunskap mellan generationerna.Viktig för dessa som för oss för artens överlevnad.
Men vi skiljer oss från djuren med vårt alldeles unika och mest förnämsta verktyg, vi skapar tecken.
Tecken som representanter för det de avser att föreställa. De ger oss helt andra möjligheter att kommunisera med varandra i ett symboliskt tänkande. Mellan individen och miljön finns alltid en mediering, vårt språk och våra bilder är exempel på detta. Så beroende på vilket språk man talar tar man in och utrycker världen på olika sätt även om man är samma person. Lyssnade nyss på radion på en japansk författare som bodde i Tyskland. Hon beskrev hur de olika språken påverkade hennes sätt att tänka, skriva och t.om hennes utseende då hon använde olika muskler i de olika språken. Japanska är ett mer visuellt språk än de europeiska som är mera som musik. Bara det gjorde skillnad menade hon.
Återkommer i morgon kring lite tankar kring vad bilder gör med oss. Skulle nog behöva läsa någon annans blog för att få en bild av hur den här uppgiften ser ut hos andra.

  

   

Flax

Just nu befinner jag mig i fritt fall med ett och annat flax. Fladdrar runt med en massa kommandon. Försöker hålla kursen men så, woops. Allt är borta. Jag blir kokhet. Gör för mycket, tänker för lite. Lyckas ändå tråckla tillbaka den försvunna texten, men HUR gjorde jag?
Är trots allt stolt över att jag på egen hand hämtat en till bild från nätet som nu har landat på min blog. Förstå nivån. Det mesta görs på måfå.

har ännu bara snuddat ytan

Premiär......

Skälvande knackar jag mig ut i cyberrymden. Som en fågelunge sitter jag vid bokanten, på väg att att slänga mig ut för att skramla runt bland allt annat där ute. Måste vässa mina vingpennor, öka hastigheten och hacka i mig tekniken innan jag kan börja sväva runt och ha kul.