Äntligen läxa.

När jag äntligen lyckades få fatt på de bloggar som vi skulle läsa kanske mina förväntningar på dessa hade skruvats upp en aning för mycket. Jag som burit på en känsla av att gå på sidan av den här kursen kunde till sist, dock fortfarande utan mail från Måns, glad i hågen och nyfiken krypa upp i fåtöljen med datorn för att börja läsa.
                          En slank jag hit och en slank jag dit via alla länkar, kors och tvärs.
 Men ingen sög riktigt tag i mig och utanför fönstren sprakade hösten på, glödande.
 De flesta bloggar däremot kändes väldigt "textiga" både i layout och i innehåll. Det var inte svårt att att få koll på avsändare. Många var skrivna till de redan initierade inte för en neanderthalare som jag." Broängens ettor" var ok men jag har blivit allergisk mot alla exempel från lågstadiet genom åren. Låg och mellanstadiet skiljer sig mycket från högstadiet både som organisation och hur eleverna fungerar. Särskilt tidsaspekten skiljer. Jag har min lilla timme per vecka och en massa elever. Så att få tiden att räcka till får man brottas med.
 Eleverna skulle gilla att processblogga tror jag. Att nå utanför skolans väggar kan verka uppmuntrande och att få accsess till andras arbeten utvecklande. För att få tiden att räcka skulle man kunna samarbeta med något annat ämne.
Jag har ännu inte valt någon blog att följa. Kanske "omvärldsbloggen "från skolverket eller " Jag lär mig teknik" av Henrik Widaeus skulle kunna vara något.
 Just nu svämmar det över av alla bloggar i mitt huvud. Det måste stilla sig först där uppe. Jag behöver konkreta handfasta tips.
För att vara uppdaterad måste man vara aktiv och försöka hänga med. Man måste nog försöka knapra i sig lite i taget.